Parmätargatan II

Namnet kommer från parmmätare, personer som hade till uppgift att mäta hö, ved och andra varor som bönder förde in till staden för försäljning. Under 1700- och 1800-talen hade Stockholms parmmätare sitt hus och sin verksamhet vid Mälaren, nära dagens Kungsholms hamnplan – som är en förlängning av Parmmätargatan söderut.

Gatan fick sitt nuvarande namn vid den stora namnrevisionen i Stockholm år 1885.

När namnet fastställdes 1885 ersatte det det äldre förslaget Parmmätaregränden från 1806, som avsåg delen söder om Hantverkargatan. Den norra delen av gatan hade tidigare haft flera namn kopplade till terrängen och närliggande personer, bland annat Bergz gränden (1682), Bergz gatan (1687) och Tufwess Backa (1716) – uppkallad efter guldsmeden Tuve Velamsson Schröder, som hade sin gård i området. Sträckan förbi Kungsholmens kyrkas klockstapel kallades även Klockstapelsgränden (1819).

Vid Parmmätargatan 9 låg Kungsholmens första brandstation, inrättad 1879 med lokaler för både brandkår och polis. Huset är numera rivet, och verksamheten flyttade 1893 till Fleminggatan 24, och senare 1931 till hörnet Kronobergsgatan/Hantverkargatan.

Mittemot Parmmätargatan 7 finns en uppgång till tunnelbanestationen Rådhuset. Vid nummer 1 ligger Kungsholms församlingshus, ritat av arkitekten Erik Lallerstedt och uppfört mellan 1900 och 1902.